Direktlänk till inlägg 14 juli 2009
Jag tog tåget. Vi hade det jättetrevligt.
Faster, kusinerna och jag. Vi är ett bra gäng. Vi pratade mycket om "det förflutna", de sorger vi delat och delar. Killarna är okej med alltsammans nu ändå. Det är nu snart ett år sedan deras pappa gick bort och också snart tre år sedan min egen lilla pappa försvann. Och oj, vad vi har gråtit i varandras famnar och kämpat för dem båda, försökt hålla varandra vid liv under det enträgna strävandet. Våra liv påminner faktiskt om varandra, på många sätt. Två ömma mödrar, fyra (fem) oskyldiga barn, två drunknade fäder, ett öde.
Spriten skövlar. Jag undrar vad mina kusiner säger när de pratar om sin far, berättar vad han dog av etc.. Jag är öppen och ser fakta, "Spriten slet ut hela hans kropp, hans själ.. Han dog av dess sviter".
Men, mina kusiner förstår nog inte riktigt sambandet. Visst, man kan få cancer av många anledningar, men ett livs superier bör inte ha förbättrat utsikterna om det nu är detta öde som väntar en person.
Det var två utmärkta fäder, de bästa av sin sort och praktexemplar. Tänk att det kunde gå så illa... Det är overkligt.
Jag är lycklig. Vi älskar varandra mer än någonsin (peppar-peppar) och äntligen får vi vara tillsammans hela tiden. Att bo ihop innebär mer kontroll, mer trygghet och ett fastare grepp om vardagen - åtminstone är det så jag "ser det". Jag ÄR trygg nu...
Igår var vi och plockade blåbär. Jag är helt slut i hela kroppen, även huvudet. Att jag är "psykiskt" trött beror dock på att jag satt uppe till klockan kvart över fyra inatt för att göra klart min fasters födelsedagspresent! Det var slitsamt, men de...
Dags för mig att skärpas! Jag vill ju berätta om mitt liv, men det är svårt när jag väl får för mig att logga in. Jag ber om ursäkt för att jag skriver så sällan. För att få läsare är det nog en god idé att uppdatera liite oftare. Jag är något bly...
You know what? Jag vill ha det som i vänner, men eftersom att jag redan funnit min Chandler och min Chandler tycker att hans Monica (dvs. jag) är hetast av karaktärerna - trots smygbögsmisstankar från både Joey och Ross - så räcker det att vi hoppar ...
Jag är idag en sentimental och känslig person. Jag gråter sällan för småsaker, men lätt när jag blir arg – det bara spricker! På senare tid har jag upptäckt att jag har lättare för att bara ”släppa fram det”. Jag var nog tuffare...